Jag kan förstå ditt resonemang ur deltagarens perspektiv Bengt. Har samma elände med garage två mil från bostaden, trailerparkering ytterligare 1,5 mil iväg osv. Tar lätt 2-3 timmar att "avrusta" efter ett race. Ett storstadssyndrom?
Jag har många gånger förbannat mitt val att bo i en bilfientlig, isolerad storstad med obefintlig infrastruktur lång bort från racerbanornas ära och redlighet.
Men jag ställer mig ändå bakom arrangörernas vilja att behålla tävlingsekipagen i depån för publiken skull.
Även om huvudaktiviteterna, helst ur den tävlande ögon, sker ute på banan, är jag inte helt säker på att publik och besökare, speciellt vid de historiska evenemangen har samma tävlingsinriktade fokus som t.es. STCC-besökaren.
Våra historiska racerbilar är för många besökare mer intressanta att titta nära på, när de står uppställda i depån, kanske växla några ord med förare eller mekaniker. Att då mötas av en halvt öde depå med depåtält under ihoppackning och bilar under lastning kan jag mycket väl förstå anses begränsa underhållningsvärdet av besöket.
Jag har sedan tidigt 90-tal varvat tävlande i moderna racerbilar, med dito i historiska. Jag kan intyga att interaktionen med besökarna i depån vid en historisk tävling är tiofalt större än vid en modern tävling, om du nu inte råkar heta Flash eller Ekblom förståss.
Jag ska ge ett litet exempel: Vid fjolårets Velodromlopp var vi inbjudna av RHK att visa upp vår då blivande Le Mans Classic racer.
Trots (eller tack vare?) att detta var en tämligen ordinär, oansenlig liten grå Saab 93 från 1959 var det fullt med folk runt bilen absolut hela tiden. Vi lyckades inte smita iväg de 75 metrarna bort till banan för att se ett enda race under Lördagen. Vid söndagens avslutande lopp kom det ett ösregn, först då kunde vi smita iväg och se några varv av "Std- Ny", innan vi mot dagens slut lastade och rullade hemmåt. Vid Le Mans Classic hade det för övrigt inneburit uteslutning om vi lämnat vår depåplats innan kl 16.00 på söndagseftermiddagen, trots att vi själva kört klart vid lunchtid. Vi hade 220 mil enkel resa att åka...
Jag vill faktiskt påstå att för besökaren är en historisk racertävling nog lika mycket en bilutställning som en biltävling. Internationellt har man tagit vara på den unika, extra dimensionen som historisk racing erbjuder. Jag tror att det är hög tid att vi anammar en mer publiktillvänd inställning även här hemma. I varje fall om vi verkligen vill att de historiska tävlingarna ska vara något mer, än bara för de närmast sörjande. Men det är klart, är klubbens ambition mer eller mindre publikfria klubbtävlingar, då är det en onödig regel.
Jag har många gånger förbannat mitt val att bo i en bilfientlig, isolerad storstad med obefintlig infrastruktur lång bort från racerbanornas ära och redlighet.
Men jag ställer mig ändå bakom arrangörernas vilja att behålla tävlingsekipagen i depån för publiken skull.
Även om huvudaktiviteterna, helst ur den tävlande ögon, sker ute på banan, är jag inte helt säker på att publik och besökare, speciellt vid de historiska evenemangen har samma tävlingsinriktade fokus som t.es. STCC-besökaren.
Våra historiska racerbilar är för många besökare mer intressanta att titta nära på, när de står uppställda i depån, kanske växla några ord med förare eller mekaniker. Att då mötas av en halvt öde depå med depåtält under ihoppackning och bilar under lastning kan jag mycket väl förstå anses begränsa underhållningsvärdet av besöket.
Jag har sedan tidigt 90-tal varvat tävlande i moderna racerbilar, med dito i historiska. Jag kan intyga att interaktionen med besökarna i depån vid en historisk tävling är tiofalt större än vid en modern tävling, om du nu inte råkar heta Flash eller Ekblom förståss.
Jag ska ge ett litet exempel: Vid fjolårets Velodromlopp var vi inbjudna av RHK att visa upp vår då blivande Le Mans Classic racer.
Trots (eller tack vare?) att detta var en tämligen ordinär, oansenlig liten grå Saab 93 från 1959 var det fullt med folk runt bilen absolut hela tiden. Vi lyckades inte smita iväg de 75 metrarna bort till banan för att se ett enda race under Lördagen. Vid söndagens avslutande lopp kom det ett ösregn, först då kunde vi smita iväg och se några varv av "Std- Ny", innan vi mot dagens slut lastade och rullade hemmåt. Vid Le Mans Classic hade det för övrigt inneburit uteslutning om vi lämnat vår depåplats innan kl 16.00 på söndagseftermiddagen, trots att vi själva kört klart vid lunchtid. Vi hade 220 mil enkel resa att åka...
Jag vill faktiskt påstå att för besökaren är en historisk racertävling nog lika mycket en bilutställning som en biltävling. Internationellt har man tagit vara på den unika, extra dimensionen som historisk racing erbjuder. Jag tror att det är hög tid att vi anammar en mer publiktillvänd inställning även här hemma. I varje fall om vi verkligen vill att de historiska tävlingarna ska vara något mer, än bara för de närmast sörjande. Men det är klart, är klubbens ambition mer eller mindre publikfria klubbtävlingar, då är det en onödig regel.
