Det finns skäl till att dela upp ett reglemente i tidsperioder även om själva reglementet inte ändras under perioden. Det är ju helt enkelt så att bilars utveckling och kunskapen att bygga racerbil av den, efterhand förfinas så en bil i början av en period inte går att jämföra med en bil slutet av en period.
Det har FIA förstått och drog då gränsen vid 85.
Man kunde dragit gränsen efter 86 också för det gjordes inga större framsteg under 86. Även om jag tror att Nissan Skyline kom det året.
Men 85 är en bra gräns som öppnar upp dörren för BMW 635, Ford Mustang, Chevrolet Camaro, Ford Sierra Xr4ti, Holden Commodore, Volvo 242, Rover Vitesse, Jaguar XJS för att nämna några potentiella vinnarbilar. Dess utom kan man åka, med framgång, med BMW 528, BMW 523, Alfa Romeo GTV samt en driva bilar i klasserna upp till 1600 och två liter.
Men 1987 kom både BMW M3 och Ford Sierra Cosworth som gjorde den nu existerande Nissan Skylinen sällskap. Senare kom även Toyota Supra och alla bilar i den nu accepterade klassen upp till 85 förpassades till, ja just det, historien. Vid det här laget hade också intresset att tävla i de mindre klasserna helt upphört så det finns få exempel på bilar i det här segmentet.
En annan aspekt på det hela är att bilarna fram till 85 (86) var relativt enkla rent tekniskt. Om vi tar den Volvo som jag byggde till säsongen 85 var det bara vingen och turbon som kom via Volvo Motorsport. Resten av bilen var Volvo originaldelar eller grejor köpta från Bosch. Men den bilen kom jag tvåa i min första DTM-tävling i konkurrens med till.
En Volvo Grupp A-bil går i dag att bygga för ganska blygsamma pengar. Min kostade då 100 000 att bygga och det går säkert att få ihop något som duger bra att tävla med för de pengarna även i dag även om jag tror att 200 000 är en mer realistisk budget.
Men en Grupp A M3 eller en Sierra kostar i dag tio gånger mer!
När det gäller M3 så är det dess utom att de 2,3 Grupp A inte har en chans att hinna med en 2,5 Grupp A som också blir godkänd i perioden. Den kom hösten 90 och började tävla 91. Det byggdes kanske fem sådana bilar så pratar vi riktiga pengar om vi ska bygga en replika på en sådan.
I den Europaserie som nu körs kör man Grupp 2 och Grupp A fram till 85.
Sammanfattningsvis så är det min åsikt att det effektivaste sättet att slå ihjäl Grupp A i historisk racing är att introducera andra periodens monsterbilar.
För övrigt kan jag mycket väl tävla med min Volvo Grupp A-bil från 86 i perioden fram till 85. Bromsarna är både homologerade och körda med under den perioden. Det jag måste byta är bärarmarna till de rörbärarmar som kallas Eggenberger-framvagnen.
Men jag kommer att avstå att tävla med den bilen. Dels för att den är helt unik! Den enda kvarvarande fabriksbilen från 85/86 i originalskick. Dels för att FIA i något underligt säkerhetstänk beslutat sig för att man måste ha stålbåge även i de bilar som hade alu-bågar på den tiden. (Jämför här med att man tillåter F1-bilar från 70-talet!) Och dels för att man bygger en bil för ganska billiga pengar, betydligt billigare än Grupp II fram till 82.
Det har FIA förstått och drog då gränsen vid 85.
Man kunde dragit gränsen efter 86 också för det gjordes inga större framsteg under 86. Även om jag tror att Nissan Skyline kom det året.
Men 85 är en bra gräns som öppnar upp dörren för BMW 635, Ford Mustang, Chevrolet Camaro, Ford Sierra Xr4ti, Holden Commodore, Volvo 242, Rover Vitesse, Jaguar XJS för att nämna några potentiella vinnarbilar. Dess utom kan man åka, med framgång, med BMW 528, BMW 523, Alfa Romeo GTV samt en driva bilar i klasserna upp till 1600 och två liter.
Men 1987 kom både BMW M3 och Ford Sierra Cosworth som gjorde den nu existerande Nissan Skylinen sällskap. Senare kom även Toyota Supra och alla bilar i den nu accepterade klassen upp till 85 förpassades till, ja just det, historien. Vid det här laget hade också intresset att tävla i de mindre klasserna helt upphört så det finns få exempel på bilar i det här segmentet.
En annan aspekt på det hela är att bilarna fram till 85 (86) var relativt enkla rent tekniskt. Om vi tar den Volvo som jag byggde till säsongen 85 var det bara vingen och turbon som kom via Volvo Motorsport. Resten av bilen var Volvo originaldelar eller grejor köpta från Bosch. Men den bilen kom jag tvåa i min första DTM-tävling i konkurrens med till.
En Volvo Grupp A-bil går i dag att bygga för ganska blygsamma pengar. Min kostade då 100 000 att bygga och det går säkert att få ihop något som duger bra att tävla med för de pengarna även i dag även om jag tror att 200 000 är en mer realistisk budget.
Men en Grupp A M3 eller en Sierra kostar i dag tio gånger mer!
När det gäller M3 så är det dess utom att de 2,3 Grupp A inte har en chans att hinna med en 2,5 Grupp A som också blir godkänd i perioden. Den kom hösten 90 och började tävla 91. Det byggdes kanske fem sådana bilar så pratar vi riktiga pengar om vi ska bygga en replika på en sådan.
I den Europaserie som nu körs kör man Grupp 2 och Grupp A fram till 85.
Sammanfattningsvis så är det min åsikt att det effektivaste sättet att slå ihjäl Grupp A i historisk racing är att introducera andra periodens monsterbilar.
För övrigt kan jag mycket väl tävla med min Volvo Grupp A-bil från 86 i perioden fram till 85. Bromsarna är både homologerade och körda med under den perioden. Det jag måste byta är bärarmarna till de rörbärarmar som kallas Eggenberger-framvagnen.
Men jag kommer att avstå att tävla med den bilen. Dels för att den är helt unik! Den enda kvarvarande fabriksbilen från 85/86 i originalskick. Dels för att FIA i något underligt säkerhetstänk beslutat sig för att man måste ha stålbåge även i de bilar som hade alu-bågar på den tiden. (Jämför här med att man tillåter F1-bilar från 70-talet!) Och dels för att man bygger en bil för ganska billiga pengar, betydligt billigare än Grupp II fram till 82.